I anden har jag ilat

Sitter här en fredag februari och funderar, hur var det nu med den trefaldiga gudomliga enheten? Fram plockas ur skåpet  katekesen. Så liten är den inte. Ulfs samlade ”verk efter far” är omfattande. Denna samling av doktriner håller jag högt och kärt. 

”När det är svart och Konsums gröna skylt lyser i mörkret. Fy fan. Det är inte kul, alltså. Det är det inte.”

Nej det är det fan inte. Snön faller och jag med den. Jag drömmer mig bort, lång bort. Jag drömmer om solen som står högt i skyn. På en plats nära havet vill jag bo. Några månader om året åtminstone, ja så att själen kan få ro.

Barnen mina som är Nolltalare, 04 - 07. Och den yngste, född på tiotalet … Rotskottet Zeth eller Jens, han bryr mig. Ja, de är tre bröder. Jag känner att jag måste föra ordet vidare, vidare till sönerna, de behöver förstå vad som format mig. I anden har jag ilat för att skapa någon typ av form i detta formlösa land. Vi väljer som sagt inte att födas av mödrar bleka. Nej, så vi ilar och leker, vi leker älskare, luffare, general och menig. Enigheten är för moi tre i tre, fadern, sonen och ers höghet gånger tre. Högmodet har jag känt av och det är svindlande, fallet tillbaka är inte lika angenämt och det slutar sällan med att man landar med ryggen rak. Att själv utge sig för att vara något man inte är, ja det är att fara med osanning. Att höja sig själv över andra är högmod. Här fins det många fallosar. Uffe är inte en av dem, nej han ÄR … Att leva som man lär är inte allt så lätt, men jag gör så gott jag kan och tar hand om de mina. Nej, jag är ingen Robbin Hood, jag är bara en budbärare.

Jeremias närvaro

Jag har länge känt Uffes närhet  till det andliga. Jeremias närvaro finns hos honom, och säkert fler. Men i Jeremia 11 - 12 finner jag en tråd. Spinner man tråden så korsar den en annan tråd, och den tråden korsar o.s.v. Trådarna tillsammans bildar en duk som viks och läggs på en annan duk, å vipps så har jag en hel fatabur av vackert vävda dukar med ett himmelskt sigill.