50 ÅR SEDAN ALTERNATIVFESTIVALEN

Och intet har förändrats bland etablissemangets förhärskande klick. Den 17 – 22 mars 1975 lät den progressiva musikrörelsen arrangera ett alternativ till Melodifestivalen och Eurovision song contest. Man gjorde det som ett led i "kampen mot kulturens kommersialisering".

Föga – om alls – hade nog arrangörerna anat att absolut INGENTING skulle komma att förändras till det bättre.

I morgon är det dags för årets sista deltävling i Melodifestivalen. Som ALLTID är det samma gäng låtskrivare som sitter och gottar sig med sina, redan väletablerade, artister i green room.

Det som får en melodimakare som undertecknad att reagera (varje år) är detsamma som fick mina progg-bröder och -systrar att reagera på 70-talet: Ska dessa summor av skattepengar ödslas enbart på de redan etablerade och framgångsrika inom musikbranchen?

Inga nya låtskrivare, och sällan någon ny artist, får möjligheten att bjuda alternativ till Thomas G:son, Måns Zelmerlöw & Co. Dessutom låter allt regelmässigt massproducerat, om än i respektive genre. Det blir som att en Mello-fernissa läggs över samtliga bidrag och får dem att låta lika spännande och genuina som hissmusik.

Vi må aldrig glömma att det i slutändan huvudsakligen är våra gemensamma skattemedel som finansierar denna klubb för inbördes beundran. Ytterst tveksamt spenderade pengar, if you ask me.