Den så älskade bönan

Soja till djur och människor.

I utfodringsexperiment ökade användningen av sojaproteinisolat behoven av vitaminerna E, K, D och B12 och skapade bristsymptom på kalcium, magnesium, mangan, molybden, koppar, järn och zink. Försöksdjur uppfödda på sojaproteinisolat utvecklar förstorade organ, speciellt bukspotts- och sköldkörteln, samt ökade depositionen av fettsyror i levern. Likväl används sojaproteinisolat och texturerat vegetabiliskt protein i stor utsträckning i skolluncherna, kommersiella bakverk, dietdrycker och snabbmatsprodukter. De främjas kraftigt i tredje världens länder och bildar basen i många mathjälpsprogram. Trots klena resultat i djuruppfödningsförsök har sojaindustrin sponsrat ett antal undersökningar avsedda att visa att sojaproteinprodukter kan användas i människans kost som en ersättning för traditionella livsmedel. Ett exempel är Nutritional Quality of Soy Bean Protein Isolates: Studies in Children of Preschool Age, sponsrad av Ralston Purina Company. En grupp centralamerikanska barn som led av undernäring blev först stabiliserade och fickl bättre hälsa genom få att äta inhemsk mat, inklusive kött och mejeriprodukter. Därefter ersattes dessa traditionella livsmedel med en dryck gjord på sojaproteinisolat och socker under en tvåveckorsperiod. Allt kväve som intogs och allt kväve som utsöndrades mättes, barnen vägdes nakna varje morgon, och alla exkrementer och eventuella uppkastningar samlades in för analyser. Forskarna fann att barnen behöll kväve och att deras tillväxt var ”adekvat”, så experimentet förklarades vara en framgång. Om barnen faktiskt blev friska på en sådan kost, eller skulle kunna förblivit det över en lång period, är en annan sak. Forskarna noterade att barnen kräktes mer än vanligt, att över hälften periodvis led av måttliga diarréer, att några fick luftvägsinfektioner och utvecklade hudutslag samt feber. Det bör noteras att forskarna inte vågade använda sojaprodukter för att hjälpa barnen återhämta sig från undernäringen, utan valde att komplettera sojasockerblandningen med näringsämnen som i stort sett är frånvarande i sojaprodukter, i synnerhet A-vitamin, D-vitamin, vitamin-B12, järn, jod och zink.

Så tillverkas sojaprotein.

Tillverkning av sojaproteinisolat sker i livsmedelsfabriker där sojabönor först blandas med en alkalisk lösning för att avlägsna fibrerna. Därefter kondenseras och separeras dem genom syrabad och, slutligen, neutraliseras sojabadet i en alkalisk lösning. Genom att syratvätten sker i aluminiumtankar läcker höga nivåer av aluminium ut i sojamassan. Den kvarvarande massan spraytorkas vid höga temperaturer för att producera ett högvärdigt proteinpulver. Slutligen varmpressas sojabönan under hög temperatur och högt tryck. Mycket av innehållet i trypsininhibitorerna kan avlägsnas genom högtemperaturprocesser, men inte allt. Innehållet av trypsininhibitorer i sojaproteinisolat kan variera så mycket som fem gånger. Emellertid har högtemperaturprocesser den dåliga effekten att de förändrar andra proteiner i sojan så att de i stort sett blir ineffektiva. Det är skälet till varför djur som uppföds på soja behöver lysintillskott för normal tillväxt. Nitriter, vilka är eventuellt är sjukdomsframkallande, bildas även under spraytorkning. Dessutom bildas ett gift kallat lysinoalanin under den alkaliska processen vid framställning av sojaprotein.

Men, men i Asien då?

I Asien använder man i regel hela sojabönan man separerar inte fett och protein, man fermenterar den. Detta leder till minskat antinutrienter och man äter betydligt mindre mängder än den gängse bilden av det asiatiska köket. En stor studie uppskattade det dagliga sojaintaget till cirka 7-8 gram per dag där en del är fermenterad soja. Många vegetarianer i västvärlden däremot konsumerar cirka 220 gram ren soja per dag. Fermenterad soja som alltså intas i små mängder i det asiatiska köket har inte samma skadliga effekt på kroppen som sojaproteinisolat, sojamjölk, sojabönsolja, sojakött, tofu och andra ”icke-fermenterade” sojaprodukter. Exempel på fermenterad soja är: tempeh, miso, natto och sojasås.

Avslutningsvis.

Det finns löpmeter av argument baserade på medicinska studier som får moi, undertecknad att ifrågasätta kostråds experter, den samlade livs och läkemedels expertisen - Varför klassas inte detta gift som otjänlig föda för vår art? Det samma gäller nitrit i våra charkuterier. Så - det var lite om det, nu ska Lindberg ladda batterierna genom en konventionell måltid. På återseende, nästa gång bildas ni ang sötningsmedel Vs socker. 

/Ps,

Sojaprotein är en vanlig ingrediens som finns i en mängd olika livsmedelsprodukter, allt från såser och soppor till köttalternativ och proteinbarer. Eftersom detta är en allergen och livsmedelsallergier fortsätter att öka globalt, är det avgörande för er konsumenter att förstå att detta är ett gift. 

Vilka livsmedel innehåller soja?

Exempel på  livsmedel som innehåller sojaprotein - köttbullar, hamburgare, korv, leverpastej, soppor, såser, bröd, kex, choklad och konfektyrer. Sojabönor används för tillverkning av glass och dryck. Lecitin utvinns vanligen ur sojabönor och används som emulgeringsmedel i bland annat margarin och choklad.