Värna om det mjuka och mänskliga.

När jag började i psykiatrin för drygt tjugo år sedan var alltid den goda relationen med patienten i fokus. Bemötandet var viktigt och att människan man mötte blev sedd, bekräftad och hörd. I många år trivdes jag väldigt bra och gick oftast med ett leende till jobbet. Jag som alltid varit nyfiken på hur vi människor är funtade på olika sätt trivdes i den speciella arbetsmiljön. Det var många ledsamma situationer, omtumlande upplevelser och smärta. Men även många skratt och möten fulla av hopp. Allt detta genomsyrades av mänsklighet, värme och att man såg den enskilda person man hade framför sig.

Även vi som personal sågs som individer med olika styrkor. Alla var lika viktiga och bidrog på sitt sätt till att patienternas skulle få så bra vård som möjligt. På den tiden upplevde jag ingen hieraki. Eftersom alla var lika viktiga oavsett titel så blev det ett gott samtalsklimat på ronder och andra möten. Det jag nu har beskrivit känns som en avlägsen dröm; var detta på riktigt?

Under flera år har jag sorgsen konstaterat att psykiatrin förändrats. Olika uttryck och ord har planterats in som för mig låter helt absurda när det i samma mening handlar om människor och vård. Ett ofta förekommande ord är ”produktion”. Vi ska alltså producera vård. För mig är detta ett knep för de som sitter ”högst upp”, att avhumanisera vården för att lättare kunna ta beslut som varken gynnar patienter eller anställda.

Genom att använda ord som inte har med vård att göra så håller man distans vilket gör patienterna till ”produkter” och vi på golvet blir de som ska ”producera” och vara effektiva. Men man kan inte producera mänskliga möten. Man kan inte producera empati och sympati eller avverka möten med riktiga människor på löpande band! 

Ett annat uttryck är att man ska ”skruva” på saker och ting. Jag upplever att detta skruvande sägs bland annat när det inte går som ledningen har tänkt; ”vi får nog skruva lite på det där”. För det man högre upp bestämmer blir oftast svårt om inte omöjligt att genomföra i verkligheten. Ett annat fenomen är att numera finns inga ”problem” då man frekvent byter ut ordet mot ”utmaning”. Detta får aktuell situation att låta mer spännande, som att bestiga ett berg eller segla jorden runt, wow! Spännande! För ser man ”problem” istället för utmaningar, då är man negativ och dimper ner som en trist bromskloss och det vill man ju inte vara…?

För mig är det tydligt att man försöker manipulera och använda sig av ord som inte hör hemma i vården. Som exempel arbetar en vän till mig inom riktig produktion och där undviker man det ordet i sammanhang som har med människor att göra. Där har man insett att det inte är produktionsprat som får människor att trivas och att göra ett bra jobb. Man ser att de anställda är bra på olika saker och att alla inte kan eller ska kunna allt. Jag tycker det är viktigt att värna om det mjuka och mänskliga och inte låta oss förvillas av ord som fjärmar oss från det som verkligen betyder något i livet och är på riktigt.

Vad det är för oss behöver vi nog alla ibland fundera på.

/, mM Madeleine Holm