Kill your darlings.

Don’t do it!

Jag har tidigare haft svårt för uttrycket. Men inom litteraturen innebär det att ibland måste man ta bort ord/uttryck ja hela strofer.

Hur brilliant man än själv tycker att man är.

Högmod och självgodhet tar över och man ser inte detta själv, eller så vill man inte se. Man älskar ju sina favoriter, and you don’t want to kill your loved ones. Your darlings…

Mina favoriter, det är de som gör det jag skriver till min text. Dessa favoriter är de meningar och ord i texten som kom till mig för år sedan. Nu äntligen fins en plats för dem. Favoriterna förmedlar min känsla. Jag måste få prägla texten, det är min röst i skrivandet.

Jag skriver för mig, det är ett behov av att få måla med orden, brodera en text.

Det händer att jag måste slå upp innebörden av ett ord, det hindrar mig dock inte från skrivandet. Nej, det gör min upplevelse i stunden intensivare. När jag själv läser andras texter utmanas jag av ord som jag först inte begriper. Det handlar alltså inte om att verka elitistisk och vilja skriva någon på näsan.

Om jag skrev för att tillfredsställa andra så hade jag skrivit rubriker och ingresser i Ica-kuriren. Eller för Svensk Damtidning.

Vem är perfekt?

Om frågan ställs i rätt forum så räcker B Ranelid upp handen. Han förklarar sedan ödmjukt varför. Nu ska jag missförstås på rätt sätt, jag är ett stort Fan av Björn. Det avslöjandet innebär dock inte att jag uppskattar hans elitistiska framtoning när han fäktar sina belackare.

/pH - Redaktören

Ps/: Låt ordet och versen vara er Dahlia. Skriv och porträttera er.

-Don’t kill your darlings.