Yttrandefrihet, blommor och ett vattenglas.

"Kränktheten bör enligt mitt förmenande aldrig få gå före yttrandefriheten"

Ledare /; pP Strandh

Friheten att sätta ord på sina känslor och åsikter är en lagstadgad rättighet i Sverige. Denna rättighet kan för gemene svensk tyckas vara en självklarhet, men är det långt ifrån på många andra ställen i världen. Därför är den bland det viktigaste vi har att slå vakt om. Att begränsa yttrandefriheten för att den kan inkräkta på andras världsuppfattning är bland det farligaste vi kan göra, tror jag. Det allra farligaste ordet är det som inte får uttalas då det istället kommer att frodas i de mörkaste sammanhang. I skumt belysta källarlokaler med svastikor, IS-flaggor etcetera på väggarna förvrängs de enklaste ord. De blir till monster som snart kräver sin skeva rätt i dagsljuset ute på våra gator och torg. Kränktheten bör enligt mitt förmenande aldrig få gå före yttrandefriheten.

Innan jag avrundar vill jag att vi nu glömmer hakkors och vanartiga tolkningar av Koranen och istället fokuserar på livets mångfaldigt vackra och sköna innehåll. Den franske konstnären Henri Matisse lär ha uttryckte det ungefär på följande vis; det finns blommor överallt för den som bemödar sig att söka efter dem (ytterst fritt tolkat av undertecknad). Nog hade han rätt, den käre monsieur Matisse! Det mesta i hur vi uppfattar vår tillvaro ryms i ett vattenglas; är det halvtomt eller halvfullt? Sättet som vi väljer att se på vår plats i stunden och tillvaron avgör tämligen mycket när det kommer till utfallet av vår upplevelse av nuet. Med dessa funderingar rundar jag av och skriver; på återseende!